Någon form av årsresumé.
Det nya året firades med champagne, välklädda vänner och en hel del smällar. När solen väckte mig imorse låg kostymen i en hög på golvet, champagnen var uppdrucken och endast smällarna dånade kvar. I mitt huvud. Jag var åter igen tillbaka i det bakfyllehelvetet jag så länge, med framgång, lyckats undvika. Tanken om att 2008 nu endast bara var ett kapitel i min livshistora slog mig först efter ett toabesök, ett glas vatten och en snabb koll på mobilen. "Yeah" tänkte jag resolut och kollade på Nicole som fortfarande låg och sov, ovetandes om vilket helvete jag gick igenom runt 09.00-snåret i morse, den första dagen på det nya året.
För ett år sen gick jag i skolan. Man hade en trygg tillvaro och sket väl mer eller mindre i vad man skulle göra med livet. Dagarna blev som dom blev och tiden gick, plötsligt en dag befann jag mig i Torsbergs Aula där jag, min klass och resten av skolans nyblivna studenter skulle vandra ut till en samling folk som gratulerade med blommor, champagne, folköl och gosedjur. Den här dagen var lycka. Jag hade nyligen träffat Nicole, jag skulle slippa skolan, jag skulle få smörgåstårta och pressenter. Det var en härlig dag.
Juni gick snabbt och präglades av fotbollstittande och vackra, varma sommardagar... Jag mådde bra och tyckte väl att det var jävligt soft att hösten för första gången i mitt någorlunda vuxna liv inte skulle innebära stress, plugg och ångest. I Juli började jag jobba på röda korset och i augusti väntade en till månad av ledighet. Härligt att slippa skolan i höst, kunde jag komma på mig själv att tänka om och om igen.
Sen vet jag inte, september kom, jag var utan arbete, sommaren var slut och graderna började sjunka. Jag har aldrig trott att det existerat någon form av höstdeprissioner utan sett dessa som trams. Kombinationer av osäkerhet och lathet bidrog till att min vardag förvandlades till något som kan sammanfattas som tämligen meningslös. Jag har alltid varit en dreamer och ingen doer. Jag vill göra saker med mitt liv men är fan inte beredd att kämpa för det, och denna brist i mig har genom helt mitt liv betytt att jag blir efter... med allt.
Så en dag, i mitten av september blinkade mitt msn-fönster gult. Jag gjorde det enda rätta och undersökte detta fenonem grundligt genom att klicka på den gulblinkande rutan. Det visade sig som så att Jocke Nilsson föreslog en utomlandsresa. 3 dagar senare satt jag, Rasmus, Jocke och Emil på ett ganska litet plan adresserat till Kreta.
Det var samma Kreta som varit på med familjen 6 år tidigare. Maten var lika god, vädret var lika ostabilt, solbrännan lika plågande och som en ren bonus bevisade en av mina medressenärer att man icke ska lita på öns prostutierade kvinnor. Annars präglades redan av Ouzu, kariokebarer och Jockes oerhört äckliga vitlökspizza. Kanske löjligt att kommentera en pizza under en resa där man ska leva livet och ha andra saker att berätta om. Och tro mig, vi levde livet och många saker kan berättas. Men den där pizzan var förbannat äcklig.
Snart var vi hemma i Sverige igen och jag blev 19 år, började ta avstånd från tranankvällar och försökte få ordning på ett förbannat enformigt liv.
Men det gick inte. Åter igen vaknade jag morgon efter morgon utan arbete att gå till... Tydligen vill folk inte anställa en samhällsstudent utan högskoleutbildning. Plötsligt en dag kom jag på mig själv med att "fan, jag håller på att få en höstdepp", sen tänkte jag att det bara var trams, men kom på att faktum kvarstod och att jag helt enkelt blev tvungen att göra något. För en gångs skulle lyckades jag faktiskt att leva upp till en "doers" ideal. Jag skaffade mig i december en praktikplats på Kilafors skola som förskoleassistent. Praktiken innebär endast runt 700.kr i veckan, men har gett tillbaka någon form av mening i mitt liv. Även om jag kanske låter emo nu, så hade jag en jävla tur att jag under hösten haft lyckan av att i alla fall haft en flickvän. Arbetslöshet suger och utan Nicole hade året troligen sammanfattats som värdelöst.
Igår hade jag kul och 2009 blir nog bra.
--
Andra saker som kan noteras under året:
Jag klarade Matte B.
Sverige gjorde ett magert intryck under EM.
Manchester City har blivit ett osannolikt köplag men misslyckas ändå.
Jag har spelat farligt mycket FM.
Brynäs tappade Boork, Månsson, Brendl, Angell och Sjödin - Och ligger idag på slutspelsplats.
Zlatan fortsätter att göra oss svenskar stolt.
Aston Villa har blivit en av de stora i engelsk ligafotboll.
Bollnäs vann sin första bortamatch i bandy på nästan två år den 19:e december.
Vi har skaffat bastu.
Jag har återigen börjat med xperteleven.
Jag tappabe bort min plånbok igår... Tur att jag är fattig så det inte blev någon egentlig förlust.
Man saknar skolan.
--
Det var väl allt jag hade på hjärtat. Gott nytt år.
För ett år sen gick jag i skolan. Man hade en trygg tillvaro och sket väl mer eller mindre i vad man skulle göra med livet. Dagarna blev som dom blev och tiden gick, plötsligt en dag befann jag mig i Torsbergs Aula där jag, min klass och resten av skolans nyblivna studenter skulle vandra ut till en samling folk som gratulerade med blommor, champagne, folköl och gosedjur. Den här dagen var lycka. Jag hade nyligen träffat Nicole, jag skulle slippa skolan, jag skulle få smörgåstårta och pressenter. Det var en härlig dag.
Juni gick snabbt och präglades av fotbollstittande och vackra, varma sommardagar... Jag mådde bra och tyckte väl att det var jävligt soft att hösten för första gången i mitt någorlunda vuxna liv inte skulle innebära stress, plugg och ångest. I Juli började jag jobba på röda korset och i augusti väntade en till månad av ledighet. Härligt att slippa skolan i höst, kunde jag komma på mig själv att tänka om och om igen.
Sen vet jag inte, september kom, jag var utan arbete, sommaren var slut och graderna började sjunka. Jag har aldrig trott att det existerat någon form av höstdeprissioner utan sett dessa som trams. Kombinationer av osäkerhet och lathet bidrog till att min vardag förvandlades till något som kan sammanfattas som tämligen meningslös. Jag har alltid varit en dreamer och ingen doer. Jag vill göra saker med mitt liv men är fan inte beredd att kämpa för det, och denna brist i mig har genom helt mitt liv betytt att jag blir efter... med allt.
Så en dag, i mitten av september blinkade mitt msn-fönster gult. Jag gjorde det enda rätta och undersökte detta fenonem grundligt genom att klicka på den gulblinkande rutan. Det visade sig som så att Jocke Nilsson föreslog en utomlandsresa. 3 dagar senare satt jag, Rasmus, Jocke och Emil på ett ganska litet plan adresserat till Kreta.
Det var samma Kreta som varit på med familjen 6 år tidigare. Maten var lika god, vädret var lika ostabilt, solbrännan lika plågande och som en ren bonus bevisade en av mina medressenärer att man icke ska lita på öns prostutierade kvinnor. Annars präglades redan av Ouzu, kariokebarer och Jockes oerhört äckliga vitlökspizza. Kanske löjligt att kommentera en pizza under en resa där man ska leva livet och ha andra saker att berätta om. Och tro mig, vi levde livet och många saker kan berättas. Men den där pizzan var förbannat äcklig.
Snart var vi hemma i Sverige igen och jag blev 19 år, började ta avstånd från tranankvällar och försökte få ordning på ett förbannat enformigt liv.
Men det gick inte. Åter igen vaknade jag morgon efter morgon utan arbete att gå till... Tydligen vill folk inte anställa en samhällsstudent utan högskoleutbildning. Plötsligt en dag kom jag på mig själv med att "fan, jag håller på att få en höstdepp", sen tänkte jag att det bara var trams, men kom på att faktum kvarstod och att jag helt enkelt blev tvungen att göra något. För en gångs skulle lyckades jag faktiskt att leva upp till en "doers" ideal. Jag skaffade mig i december en praktikplats på Kilafors skola som förskoleassistent. Praktiken innebär endast runt 700.kr i veckan, men har gett tillbaka någon form av mening i mitt liv. Även om jag kanske låter emo nu, så hade jag en jävla tur att jag under hösten haft lyckan av att i alla fall haft en flickvän. Arbetslöshet suger och utan Nicole hade året troligen sammanfattats som värdelöst.
Igår hade jag kul och 2009 blir nog bra.
--
Andra saker som kan noteras under året:
Jag klarade Matte B.
Sverige gjorde ett magert intryck under EM.
Manchester City har blivit ett osannolikt köplag men misslyckas ändå.
Jag har spelat farligt mycket FM.
Brynäs tappade Boork, Månsson, Brendl, Angell och Sjödin - Och ligger idag på slutspelsplats.
Zlatan fortsätter att göra oss svenskar stolt.
Aston Villa har blivit en av de stora i engelsk ligafotboll.
Bollnäs vann sin första bortamatch i bandy på nästan två år den 19:e december.
Vi har skaffat bastu.
Jag har återigen börjat med xperteleven.
Jag tappabe bort min plånbok igår... Tur att jag är fattig så det inte blev någon egentlig förlust.
Man saknar skolan.
--
Det var väl allt jag hade på hjärtat. Gott nytt år.
