November
Onsdagkväll någon gång i november, datum saknar relevans just nu. Någon gång i november funkar bra, tror väl att vi börjar närma oss mitten av månaden.
För några år sedan skulle jag ha befunnit mig i ett fruktansvärd jobbigt läge vid den här tidpunkten, just eftersom att julen ivrigt knackade på porten och ville tränga sig in i min lycka. Jag var nämligen en sådan här dryg unge som absolut inte hade förmågan att se fram emot saker, därför var väntans tider en plåga och ingen situation jag ville befästa mig i. När julen väl kom hade dock min glädje ingen gräns, det bara flödade över och jag ville göra allting jag kunde, bara för att det var julafton, jag ville bada, jag ville ha gräs så man kunde spela fotboll (bara för att spela fotboll på julafton måste vara skitkul) jag ville kolla på ekonominyheterna och jag ville sitta under julgranen och kolla på julklapparna som skulle förgylla mitt kommande år. Den fruktansvärda exalterade lyckan som bara kom en gång om året, och lika plötsligt försvann när allt var slut, klapparna till trots mådde jag alltid kasst när julafton var över, antagligen var det mitt första möte med ångesten, ångest över att julen var över och att jag aldrig lyckades utnytja den fullo.
Men nog om julen nu. Idag är det bara en onsdag, som har spenderats med gymbesök tillsammans med Robin och Petter, vilket var trevligt. Ett trevligt skratt fick vi oss också när Robin hävde ur sig en av sina patenterade citat då han frågade mig hur många lyft man klarar i bänkpress när man endast använder stången (20 kilo) som vikt. Följande samtal utspelade sig:
Robin: Hur många lyft tror du man klarar då?
Jag: Jaa hörrudu, skulle tro att man klarar 30.
Robin: Ja, 30 lyft skulle man nog klara, tror du inte det?
Jag: Jo, det var väl precis det jag sa att jag trodde?
Varpå Robin flabbade ut sig något obegripligt som Robins gör ibland.
Imorgon är det torsag och Brynäs i TV-rutan vilket kommer förgylla min dag. Det kommer bli nice, eller kung, om man så vill. Bam Margera, däremot, är varken nice eller kung, han är en skitunge.
Den där julångesten du pratar om, är ett sattyg. Jag kan inte ens njuta av julen när den väl kommer. Jag tror i och för sig att det möjligen kan bottna i att man inte får några roliga leksaker längre. Men sattyg lik förbannat!
Leksakerna gjorde julen. Kommer aldrig glömma när jag fick mitt Nintendo 64 julen 99. Jag var så glad så jag höll på att dra en vals över evig lycka.
Som skrev det, ja.
